När jag först hörde honom var det som om sången var tvungen att skära igenom de lager på lager av skare, is och frostnupna grenar som stockat sig i skallen efter denna vinter. Sinnena är liksom inte förberedda och förmodligen uppfattade mina öron honom en stund innan hjärnan vaknade och ville erkänna att det faktiskt var starsång jag hörde...
Fantastiskt! Nu äntligen kan jag börja tro på våren!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar