Nu rasslar det på...

Det är helt makalöst vilken fart våren kan ta när det väl vänder! Trots att det bara tidvis - och inte särskilt ofta egentligen - har varit riktigt varmt, har lövsprickningen nu börjat ta fart. Och med den har en massa arter anlänt som är intimt förknippade med den; jag tänker på näktergalen (som sjunger på tredje dagen nu), lövsångaren (som förekommer talrikt sedan i söndags) och så törnsångaren som drog sitt vassa "tycker-du-det-tycker-du" i buskarna i eftermiddags!

Våryra...

Det är lika bra att erkänna: jag är inte av det rätta "bloggvirket". När jag påbörjade detta trodde jag nog att jag skulle kunna hinna med åtminstone ett par inlägg i veckan. Men som våren har artat sig efter påsk, är det nog fåfängt att hålla fast vid det...
     Inte nog med att gården skall skötas (med över 30 tunnland "under plogen") och en massa får som behöver sitt. Man skall ju helst hinna med att sköta sitt "riktiga" jobb också och lyhört avspana naturen på årstidstecken och upplevelser. Och sedan rapportera det hela i artikel-, bok- eller bloggform. Kanske blir detta lite väl mycket för en medelålders man med väldigt fulltecknade dagar numer?
    
Just den här morgonen stal jag mig dock en timme och bara "egoskådade" uppe vid dammarna på gränsen mellan Övedsklosters och Hjälmaröds ägor. Så här års (och sedan dammarna anlades) är dessa en magnet för sträckande och häckande fågelliv och jag behövde inte bli besviken i dag heller. Artlistan blev lång och mycket "vårlig"! inte minst för att det började redan hemma på gårdsplanen med sjungande näktergal och lövsångare. Uppe i skogen syntes sedan såväl kron- som dovhjort och vid dammarna rastade svartsnäppa, grönbena och rödbena. Flankerade av skedand, viggar, knipor, brunand och en bunke andra mer stationära arter. Till och med gråhakedoppingarna visade snällt upp sig, även om deras bobale låg lite väl djupt i vattnet och de förhoppningsvis samlar kraft att bygga på den en aning så att äggen inte blir för blöta...

Måla då? Nja, jag hade akvarellerna med som vanligt. Men medan svarthättan sjöng över huvudet på mig kunde jag inte annat göra än att bara njuta... Man får väl ta ledigt någon gång!

Äntligen målat...

Det har tagit en stund att hämta sig efter påskens konstrunda. Nyss ute i ateljén kändes det nästan som om det bara var minuter sedan den sista besökaren gick hem. Men en dryg vecka har redan gått och med den har ytterligare en massa vårtecken visat sig.
     Jag "firade" detta idag med att ta cykeln och akvarellgrejorna och ge mig upp i skogen. Mest på jakt efter vitsipporna som blommar för fullt, men det slutade även med en liten skiss av blåsippor under en ek. Underbart att bara sitta där en stund och försjunka i tankar kring våren, lugnet och frånvaron av det avlägsna dånet från jetmotorer...

Appropås! Är det någon mer än jag som njutit lite extra av en ovanligt klarblå vårhimmel? Så ren som de sista dagarna har himlapällen inte varit på många decennier!

Och artlistan? Jo, idag fick jag se årets första svartvita flugsnappare! Så nu är våren här på riktigt...

Tomtkryss

Det är få fågelmöten som slår tomtkryssen nuförtiden tycker jag. Oavsett om det är de häckande lokala arterna eller de förbisträckande rariteterna ger de alla krydda åt vardagen. Häromdagen var det den svarta rödstjärthannen som knastrade på lagårdstaket. Just nu - i skrivande stund - är det hornugglan som sitter utanför fönstret i det gamla körsbärsträdet och tutar! Den sistnämnda är ny på min lista och bör väl föra upp antalet tomtkryss över 120 strecket om jag minns rätt.

När jag gläntar på dörren för att höra honom bättre noterar jag även att det är bläsänderna som har den mörka himlapällen för sig själva. I våg på våg drar de förbi däruppe i mörkret och piper som de badankor de faktiskt är. På väg mot ännu isbelagda sjöar i norr där kanske slagugglan eller pärlugglan istället skapar magi i vårnatten...

Full rulle!

Nu är konstrundan verkligen igång och besökarna strömmar till i ateljén. - Lika roligt varje år och många glada besökare som njuter av en utflykt på landet. Visserligen var söndagen något av ett bakslag vad det gäller vädret och några besökare rapporterade snöglopp på vägen till Skartofta, men på det hela taget har det varit en sådan vacker vårhelg som påsken skall.
     På fågelfronten fortsätter nyheterna att välla in och roligaste "tomtkrysset" i helgen får man väl säga den svarta rödstjärthanne vara som en morgon satt och knastrade på stalltaket. Jag hade hört en hanne sjunga nere i industriområdet i Sjöbo bara någon dag innan, så sången var "inkörd" för säsongen och artbestämmningen gick snabbt.
     Lustigt nog har just en gammal svart rödstjärt sjungit varje vår i snart 10 år här på gården i april för att sedan försvinna och lämna ett stort tomrum efter sig. Varför de (den?) väljer just våra lagårdstak som rastplats är ett mysterium för mig. Men en trevlig påminnelse om att även vår lilla by ibland gästas av ganska rara arter!

Nu går det undan!

Våren i Skåne har visat sina allra bästa sidor i ett par dagar nu. Inte nog med att fågellivet formligen sprudlar; insekterna har vaknat med! I går (25/3) var dagen då nässelfjärilen gjorde entré i Skartofta!
Dessutom hade bina vaknat till liv i kupan och på eftermiddagen kunde jag njuta av årets första nyckelpiga. Så nu är det ingen återvändo längre. Våren är här!

Norrländskt...

Så här års krockar nordligt och sydligt; I går kväll genade två älgar över åkern bakom gården och en skogssnäppa lyfte ur en väte. Tranor, sångsvan och sädgäss passerade över himlen.
Vad näst? En tjäder i äppelträdet?

Tomtlistan...

...växer för varje dag. Inte nog med att stararna löper amok bland de sex holkar vi lyckats fylla trädgården med. Vintergäcken börjar visa sig, snödropparna formligen rusar upp ur jorden och kors och tvärs över himlen drar sångsvan, gäss, vipor och rovfåglar. Det är ett vårinferno i Skartofta just nu!
Sensate arterna på listan: järnsparv och tutande hornuggla!

Efterlängtat!

Det är inte ofta jag längtar efter lera. Efter 25 år i Skåne kan man tycka att jag borde vara trött på det, men faktum är att jag knappt tror att mina stövlar varit leriga sedan någon gång före julafton! Frosten och den efterföljande tjälen kom ju i den vevan och sedan dess har trädgården, gårdsplanen, fårhagarna och byvägen varit stenhårda och vita. Men i natt slutligen släppte greppet efter ett dygn av enbart plusgrader!

Då jag nyss var ute med hundarna - klockan visade halv sju - kunde jag dessutom njuta av starsång från det gamla äppelträdet och grågäss som lågsniffade i diset över gården. Nu är det officiellt - skånevåren är här!

Och måleriet då? Tja, det är fortfarande mycket tid som går åt till fårfarmandet (även om 90 % av lammningarna är klara) men en och annan olja har jag lyckats avsluta i ateljén. Det är ju bråda dagar som väntar nu och bortåt 40-50 akvareller som skall ramas in. Men med två veckor kvar till Påsk känner jag mig oroväckande lugn fortfarande...

Nu lossnar det!

Äntligen känns det som om jag vågar skriva att våren har kommit till Skåne. Just den här morgonen måste det i alla fall vara så: klockan 06.00 satt nämligen staren på sin vanliga plats i toppen av den gamla asken och sjöng!

När jag först hörde honom var det som om sången var tvungen att skära igenom de lager på lager av skare, is och frostnupna grenar som stockat sig i skallen efter denna vinter. Sinnena är liksom inte förberedda och förmodligen uppfattade mina öron honom en stund innan hjärnan vaknade och ville erkänna att det faktiskt var starsång jag hörde...
Fantastiskt! Nu äntligen kan jag börja tro på våren!

Ursäkta...

Jag hade det på känn redan när jag påbörjade detta; jag är inte av det rätta "bloggvirket"! Så när min vän och tidigare förläggare gjorde mig påmind om att det runnit väldigt mycket vatten genom Björkaån sedan jag sist skrev en rad, insåg jag att nu gäller det antingen att lägga ner eller ta nya tag...

Att jag nu har greppat tangentbordet borde väl tyda på det sistnämnda. Och eftersom vi lite till mans väl har drabbats av den här vinterns gastkramande grepp, skyller jag givetvis på detta att inte den rätta inspirationen har infunnit sig.

Men plötsligt händer det saker igen som får mig att börja hoppas. Våren är på gång till slut. Om det råder det inga som helst tvivel även om det just nu åter har varit en kall natt i Skartofta och gårdagens vattenpölar är bottenfrusna.

Vad jag dock gläds åt är gårdagens stora "come back" när en ensam lärka på fladdrande vingar inspekterade åkrarna runt byn från hög höjd - faktiskt drillande - men sedan valde att fortsätta vidare. Den kunde ju ha stannat till lite kan man tycka, men bara det faktum att den valde en rutt mot norr kanske skall ses som ett hoppfullt tecken?

Snart fyller väl nya lärkor på söderifrån (kanske redan under dagen?) och vips tillhör den vardagsarterna igen som man alldeles för fort glömmer att notera...

Annars gäller för mig - som för så många andra konstnärer i Skåne så här års - att bli klar med det gångna årets alster till Konstrundan i påsk. Så skulle jag nu åter osidosätta denna blogg är detta ursäkten den här gången. För handen på hjärtat håller det ju inte att bara skylla på en seg vinter...

Ve och fasa...

Jag som trodde gårdagens töväder var här för att stanna! Och nu knarrar det åter olycksbådande under sulorna och termometern visar på eländiga -8 grader i skrivande stund. De senaste dagarna har man kastats mellan hopp och förtvivlan känns det som och nu undrar man nästan om snön verkligen skall hinna töa bort till påsk...
Örnar har jag sett i alla fall. Och målat. Men mer om det i söndagsbilagen i Skånskan och Norra skåne!

Äntligen tö!

Så har det blivit varmare till slut. Visserligen vräker snön åter ner ikväll, men temperaturen börjar kännas drägligare.
För att fira denna dag lyckades jag dessutom ta mig ut och måla en stund. Färden gick till Vombsjöns västsida (det gäller att hitta öppet vatten om man skall få se några fåglar nu...) och redan på vägen ner genom skogen mötte mig en havsörn uppflugen i ett träd vid Ryet.
Sämre blev det inte nere vid Vomsbjön heller; 9 havsörnar satt i ring kring liket av en gås ute på de vita fälten och hade fest! -Att se dessa mastodonter i flock, med ett gäng molokna grågäss som publik, är aldrig fel. Dessutom var de inte helt ense om vem som skulle få äta först, så oordningen i kön gjorde att de ideligen lyfta, gav sig på varandra eller bytte positioner. Magnifikt!

Bilden då?
Inte riktigt färdig än...

Äntligen målat!

Så infann sig målarlusten trots allt. Kallt i ateljén och sega oljefärger, men vad gör det när det dyker upp bilder i huvudet? Utanför är det lika vitt som innan och det närmaste man kommer ett vårtecken just nu är gulsparvshannarnas färgmättade bröst och talgoxens filande. Den lokale revirinnehavaren kör samma betoningar som tidigare och får mig alltid att nynna Barberaren i Sevilla när jag hört honom. Det är något med hans lilla "ti-ti-tä" som associerar till Rossinis klassiker...

Vågar man tro att det räcker snart? Eller är snöflingorna som singlar ner förbi fönstret just nu förebudet om mer oväder? Enligt prognoserna är det inte riktigt över än. Eller - för att haka på talgoxens operatema- until the fat lady sings... Vem av våra trädgårdsfåglar nu det kan vara?

Intet nytt...

Totalvinter. Som en vit förbannelse från öster kommer det bara mer snö. Och kyla.
I skrivande stund skiner visserligen solen värmande genom fönstret, men ute är det -8 grader. Inget måleri att tänka på alltså...
Fågelbordet gapar alltmer tomt och det verkar som om traktens "pjoddar" väljer grannträdgårdarna eller har dragit söderut.
Bara gladorna håller sig kvar och seglar förbi på jakt efter skadat vilt eller as. Det är dystra rapporter alltså. Fast kanske på tiden? För hade man inte "ojat" sig än mer om lärkorna hade hängt tillrande över fårhagarna redan och vintergäcken tittat upp? Det är väl så här det skall vara har jag för mig. Även så långt söderut som i Skåne!

Polardagar (och nätter).

Återigen; inget måleri att tänka på än. Snarare för vädret tankarna till hundsläde, toppbestigningar, kupoltält och rimfrost i skägget. Kort sagt känns våren fortfarande långt borta och just nu hoppas jag bara att småfåglarna och allt det andra "vilda" tar sig igenom de sista kalla veckorna. För snart kommer väl värmen igen? Eller är det för mycket att hoppas på...

Natten har emellertid varit minnesvärd. För alla som hade glädjen att sticka ut näsan efter midnatt var detta en av de ljusaste nätterna i mannaminne. Man hade i princip kunnat göra de flesta dagsysslorna utan vare sig ficklampa eller knutbelysning.

Fortsatt kallt...

Det är inte många timmar man får chansen att uppleva en dräglig utomhustemperatur nu. I gryningen visar termometern -13 grader för att, i bästa fall, under eftermiddagen nå -4 eller -5 här i byn. Det är kallt i mina ögon och inget som lockar till friluftsmåleri precis! Dessutom är ateljén bara snäppet varmare och just nu känns det som om jag lika gärna kan låta akvarellådan och oljorna gå i ide. Ihop med mig själv...

Som tur är tvingar hundarna ut mig ibland på promenad och just idag rådde en fantastisk spårsnö som gjorde det mödan värt. Hararna hade som vanligt ritat sina märkliga mönster över fälten och på långt håll går det nu att se var de hittar sin främsta föda. Dessutom hade räven dragit sin löpa snörrätt över åkrarna men om han varit lyckosam i nattljuset eller inte, kunde jag inte utläsa.
Den största dramatiken stod emellertid vildsvinen för och tydligen går tre stora galtar (en vars spårstämplar närmar sig kronhjortens klövmått...) kors och tvärs förbi gården varje natt. -Det om något får mig att spana lite extra ut över de månljusa fälten när jag går ut till nattvaket i fårstallet!

Fint besök...

Är man fårägare är det svårt att tänka sig en mer hektisk tid än under lammningarna. För oss sker dessa just nu och det senaste dygnet har 8 lamm sett dagens ljus. (4 av dem visserligen med samma mamma...)
Men trots det kaos den här tiden innebär - det är nästan 70 tackor i ligghallen - har jag lyckats hinna med att lämna gården. Just idag slumpade det sig dessutom så väl att när jag gick en rask runda med hundarna och passerade det vi brukar kalla "vattenfallet" (och som i själva verket bara är ett täckdike som mynnar ut i ån i byn) fick jag ett nytt "kryss" till tomt-, gårds- eller bylistan (beroende på hur strikt man vill dra vår tomtgräns...) Ovanför det enda stället i trakten som vattnet inte hade frusit på satt nämligen en kungsfiskare och spanade efter något ätbart!

Den stackaren märkte inte ens min närvaro eller hundarnas, och det var inte förrän golden retrievern, som är van att ta sig ett svalkande dopp just där, kom för nära som den svirrade nerströms. Förhoppningsvis återvände den när jag lämnat platsen och kanske kanske kunde den fånga en småspigg i det kristallklara vattnet senare.

Hur som helst var det ett underbart ögonblick, och med lite god vilja ett roligt "tomtkryss", som jag nu försöker fästa på ett akvarellpapper!

Magert...

Gick en promand med hundarna nyss och funderade lite på hur länge sedan naturen var så här sparsmakad som just nu? Vintern är "på riktigt" för en gångs skull. Ingen lera, inga tjuvstartande blommor eller fåglar.
Bara det som egentligen skall finnas där när vintern är som kallast; talgoxe, blåmes, ormvråk och glada. Inte ens en rödhake under fågelbordet eller bakom stallet på gödselstacken! Det sistnämnda har varit standard ett antal år.

I och för sig känns det rätt bra när man tänker på att man på allvar kan längta efter våren i år och inte redan snubblat över lärkor och vintergäck i januari.

Lammning!

Så var det äntligen dags! Efter ett par veckors rastlöst väntande stod en tacka med tre fina lamm i stallet i morse. En av 67 klar alltså...
Natten var dock "varm" med bara ett par minusgrader och allt verkar ha flutit på som det skall. Nu väntar någon månad med treskift (minst...) och dålig nattsömn på gården. Men man fylls alltid av någon slags svårdefinierbar glädje den här tiden och ofta bjuds man på såväl ugglerop som rävskall när man har nattskiftet. Ett varmt stall med alla dess ljud är ingen dum plats att tillbringa en vinternatt på heller.

Fast när man står på knä i dyngan och vänder lamm som fastnat någonstans långt därinne längtar man tillbaks till sängen...Vi får hoppas alla 66 som är kvar sköter det lika snyggt som #1508!

I övrigt en skurtrasegrå himmel och vita fält. Naturen känns lätt nedtonad och djurlivet avslaget. Nätterna bjuder dock redan på ugglerop. Så visst börjar vårkänslorna göra sig påminda?

Det är lika bra att erkänna: måleriet frös inne! Är det något akvarellfärger och papper inte riktigt är "kompatibla" med är det nederbörd. Kylan går ju att lura - åtminstone de få sekunder som krävs för att pigmenten skall hitta ner i grängen - men genom åren har flera lovande akvareller fått kasseras pga regn och snö. Visserligen får man ibland fram roliga effekter (det kan faktiskt se ut som om det snöar på tavlan med) av att flingor eller droppar skapar små stjärnmönster i färgerna. (Lite som att använda salt som en effekt!) Men för mitt måleri passar det sällan bra...
Dagen innebar i alla fall en skön skogspromenad med gott om färska vildsvinsspår och 35-40 glador i en stor gles flock ovanför Blommeröd. Allt medan spillkråkan ropade från en murken bokstam...Bättre tur i morgon kanske?

Januarimorgon. Ganska kallt (-2 i byn) och lätt snöfall från nordost. Inte mycket fågel vid matplatsen, men igår var det fullbelagt av bergfinkar, bofinkar och andra "pjoddar". Arbetet med den nya boken "Vad jag finner i trädgården" är slutfört och ett nytt spännande år står på tur. -Att det skulle börja med 6 veckors permanent snötäcke hade jag emellertid inte väntat! Förmodligen behövs det, även om jag alltid börjar tröttna på snön efter bara fjorton dagar...

Skall ut och måla idag eller i morgon är det tänkt. Får bli hett vatten i thermos för att akvarellfärgerna inte skall frysa innan de bitit in i pappret!