Polardagar (och nätter).

Återigen; inget måleri att tänka på än. Snarare för vädret tankarna till hundsläde, toppbestigningar, kupoltält och rimfrost i skägget. Kort sagt känns våren fortfarande långt borta och just nu hoppas jag bara att småfåglarna och allt det andra "vilda" tar sig igenom de sista kalla veckorna. För snart kommer väl värmen igen? Eller är det för mycket att hoppas på...

Natten har emellertid varit minnesvärd. För alla som hade glädjen att sticka ut näsan efter midnatt var detta en av de ljusaste nätterna i mannaminne. Man hade i princip kunnat göra de flesta dagsysslorna utan vare sig ficklampa eller knutbelysning.

Fortsatt kallt...

Det är inte många timmar man får chansen att uppleva en dräglig utomhustemperatur nu. I gryningen visar termometern -13 grader för att, i bästa fall, under eftermiddagen nå -4 eller -5 här i byn. Det är kallt i mina ögon och inget som lockar till friluftsmåleri precis! Dessutom är ateljén bara snäppet varmare och just nu känns det som om jag lika gärna kan låta akvarellådan och oljorna gå i ide. Ihop med mig själv...

Som tur är tvingar hundarna ut mig ibland på promenad och just idag rådde en fantastisk spårsnö som gjorde det mödan värt. Hararna hade som vanligt ritat sina märkliga mönster över fälten och på långt håll går det nu att se var de hittar sin främsta föda. Dessutom hade räven dragit sin löpa snörrätt över åkrarna men om han varit lyckosam i nattljuset eller inte, kunde jag inte utläsa.
Den största dramatiken stod emellertid vildsvinen för och tydligen går tre stora galtar (en vars spårstämplar närmar sig kronhjortens klövmått...) kors och tvärs förbi gården varje natt. -Det om något får mig att spana lite extra ut över de månljusa fälten när jag går ut till nattvaket i fårstallet!

Fint besök...

Är man fårägare är det svårt att tänka sig en mer hektisk tid än under lammningarna. För oss sker dessa just nu och det senaste dygnet har 8 lamm sett dagens ljus. (4 av dem visserligen med samma mamma...)
Men trots det kaos den här tiden innebär - det är nästan 70 tackor i ligghallen - har jag lyckats hinna med att lämna gården. Just idag slumpade det sig dessutom så väl att när jag gick en rask runda med hundarna och passerade det vi brukar kalla "vattenfallet" (och som i själva verket bara är ett täckdike som mynnar ut i ån i byn) fick jag ett nytt "kryss" till tomt-, gårds- eller bylistan (beroende på hur strikt man vill dra vår tomtgräns...) Ovanför det enda stället i trakten som vattnet inte hade frusit på satt nämligen en kungsfiskare och spanade efter något ätbart!

Den stackaren märkte inte ens min närvaro eller hundarnas, och det var inte förrän golden retrievern, som är van att ta sig ett svalkande dopp just där, kom för nära som den svirrade nerströms. Förhoppningsvis återvände den när jag lämnat platsen och kanske kanske kunde den fånga en småspigg i det kristallklara vattnet senare.

Hur som helst var det ett underbart ögonblick, och med lite god vilja ett roligt "tomtkryss", som jag nu försöker fästa på ett akvarellpapper!

Magert...

Gick en promand med hundarna nyss och funderade lite på hur länge sedan naturen var så här sparsmakad som just nu? Vintern är "på riktigt" för en gångs skull. Ingen lera, inga tjuvstartande blommor eller fåglar.
Bara det som egentligen skall finnas där när vintern är som kallast; talgoxe, blåmes, ormvråk och glada. Inte ens en rödhake under fågelbordet eller bakom stallet på gödselstacken! Det sistnämnda har varit standard ett antal år.

I och för sig känns det rätt bra när man tänker på att man på allvar kan längta efter våren i år och inte redan snubblat över lärkor och vintergäck i januari.

Lammning!

Så var det äntligen dags! Efter ett par veckors rastlöst väntande stod en tacka med tre fina lamm i stallet i morse. En av 67 klar alltså...
Natten var dock "varm" med bara ett par minusgrader och allt verkar ha flutit på som det skall. Nu väntar någon månad med treskift (minst...) och dålig nattsömn på gården. Men man fylls alltid av någon slags svårdefinierbar glädje den här tiden och ofta bjuds man på såväl ugglerop som rävskall när man har nattskiftet. Ett varmt stall med alla dess ljud är ingen dum plats att tillbringa en vinternatt på heller.

Fast när man står på knä i dyngan och vänder lamm som fastnat någonstans långt därinne längtar man tillbaks till sängen...Vi får hoppas alla 66 som är kvar sköter det lika snyggt som #1508!

I övrigt en skurtrasegrå himmel och vita fält. Naturen känns lätt nedtonad och djurlivet avslaget. Nätterna bjuder dock redan på ugglerop. Så visst börjar vårkänslorna göra sig påminda?

Det är lika bra att erkänna: måleriet frös inne! Är det något akvarellfärger och papper inte riktigt är "kompatibla" med är det nederbörd. Kylan går ju att lura - åtminstone de få sekunder som krävs för att pigmenten skall hitta ner i grängen - men genom åren har flera lovande akvareller fått kasseras pga regn och snö. Visserligen får man ibland fram roliga effekter (det kan faktiskt se ut som om det snöar på tavlan med) av att flingor eller droppar skapar små stjärnmönster i färgerna. (Lite som att använda salt som en effekt!) Men för mitt måleri passar det sällan bra...
Dagen innebar i alla fall en skön skogspromenad med gott om färska vildsvinsspår och 35-40 glador i en stor gles flock ovanför Blommeröd. Allt medan spillkråkan ropade från en murken bokstam...Bättre tur i morgon kanske?

Januarimorgon. Ganska kallt (-2 i byn) och lätt snöfall från nordost. Inte mycket fågel vid matplatsen, men igår var det fullbelagt av bergfinkar, bofinkar och andra "pjoddar". Arbetet med den nya boken "Vad jag finner i trädgården" är slutfört och ett nytt spännande år står på tur. -Att det skulle börja med 6 veckors permanent snötäcke hade jag emellertid inte väntat! Förmodligen behövs det, även om jag alltid börjar tröttna på snön efter bara fjorton dagar...

Skall ut och måla idag eller i morgon är det tänkt. Får bli hett vatten i thermos för att akvarellfärgerna inte skall frysa innan de bitit in i pappret!