Det är få fågelmöten som slår tomtkryssen nuförtiden tycker jag. Oavsett om det är de häckande lokala arterna eller de förbisträckande rariteterna ger de alla krydda åt vardagen. Häromdagen var det den svarta rödstjärthannen som knastrade på lagårdstaket. Just nu - i skrivande stund - är det hornugglan som sitter utanför fönstret i det gamla körsbärsträdet och tutar! Den sistnämnda är ny på min lista och bör väl föra upp antalet tomtkryss över 120 strecket om jag minns rätt.
När jag gläntar på dörren för att höra honom bättre noterar jag även att det är bläsänderna som har den mörka himlapällen för sig själva. I våg på våg drar de förbi däruppe i mörkret och piper som de badankor de faktiskt är. På väg mot ännu isbelagda sjöar i norr där kanske slagugglan eller pärlugglan istället skapar magi i vårnatten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har nu bläddrat i din nya bok! Vilka formidabla illustrationer, fint papper är det också. Stort grattis. Nu ska jag börja läsa också ...
SvaraRadera